Det är snart november, känns som den här vintern kommer gå fort och jag hoppas verkligen det. Är så otroligt trött på allt nu, vill bara ha sommar och värme. Det är sjukt mycket i skolan, har känt mig hängig sen körtelfebern och ja, känns som den här årstiden är åt helvete.
Men som jag brukar säga är det ingen idé att klaga, tiden går fort och snart ligger man där på stranden. Konstigt nog klagar man alltid på nåt, hur bra det än är. När sommaren väl är här tycker man det är för varmt.. Det är lite konstigt faktiskt att man sällan kan bli nöjd.
Mina dagar ser exakt likadana ut och jag tror det kan vara just det som får än att tycka hösten/vintern är så tråkig. Jag går till skolan, åker hem, åker ut till stallet och rider, åker hem, äter, sover och sen fortsätter det så.
Visst, jag älskar det gör jag och alla fina vänner lyser upp vardagen men tror helt ärligt man skulle behöva nån förändring.
Ska jag vara ärlig vet jag knappt vad jag skriver om, jag bara känner att jag skulle vilja komma bort från Tranås ett tag, uppleva nåt nytt och känna att man är människa, känner mig som nån slags robot förtillfället.

Hoppas ni mår bra där ute, jag mår super och kommer må ännu bättre när lovet är här!
Det behövs verkligen.

Jag uppdaterar snart igen med denna och nästa veckans planer.
/ i

Har precis tagit en varm lång dusch, och det satt fint i denna kyla. Fyfan va kallt det har blivit, brrr! Men det är väl bara att vänja sig för värre lär det bli.
Idag har vi tagit kort me U-sek, och sen har jag ridit Bailey. Hans gulliga familj hade köpt en födelsedagspresent åt mig =) Mamma säger att man kan tro jag fyller 50, för att ja blir uppvaktad på så många olika dagar, haha.

Skulle plugga till svenskaprovet imon men det gick åt helvete, ärligt talat fattar jag ingenting.
Huvudvärken gör det inte bättre, vad är det för fel på mig? Är inne i en period då jag klagar på allt, har ont överallt och allt är allmänt tråkigt.


Imon är det redan torsdag, snart helg ju!
Resten av släkten kommer hit imon, då blir det mat och presenter igen, fiiiiint

/ i

Falsterbominnen 2009

Godmorgon

Tog mig en behövlig sovmorgon idag, så himla skönt. Jag antar att de flesta såg fotbollen igår och det hade jag ju oxå tänkt att göra. Men även att Filippa va här somnade jag efter första halvlek och va heeelt slut när jag vaknade igen. Men jag vet minsann att det va en ganska dålig match och att Sverige fick två bortdömda mål.

Aja, hur som helst. Fick ett fint armband av Filippa i present + 1500 i kontanter som hon lånade av mig till ett par stövlar. Måste erkänna att man kände sig lite rik när man stod i kassan och betalade två stövlar för nästan 3000
;-)

Idag har jag en del att göra egentligen men vet inte om jag ska gå på hockeyn eller inte än. Tror jag hoppar den idag och går på ett möte i stallet, sen måste jag plugga, rida och ikväll ska jag hinna med en promenad med Filip innan eller efter Ensam Mamma.

Den som säger att söndag är en vilodag kan ju byta liv med mig ett tag, här vilar vi fan inte förrän man dör ;-)

Mammas pojkar säger jag bara ; vilket jävla sjuuukt program. Eller om man ens kan kalla det program, en såpa som är rätt patetisk egentligen men fan va ja tycker om sånt där ;-) Jag lovar att hela familjen Nilsson kommer sitta bänkade varje torsdag framöver. Där finns beviset att jag inte är en så dum blondin trotsallt!

Har hunnit med ett möte i stallet ikväll oxå och med lite, eller rättare sagt ganska mycket fika på de, och då var ju kvällen räddad.

Skola och stallet imon. Sen hem och fixa middagen inför kvällen när mina fina tjejer kommer hit :-)
På lördag blir det shopping, mer om det då.

Godnatt lovers

Dålig uppdatering, jag vet.
Jag är verkligen inte på blogghumör, men ska iaf berätta för er att jag va ute och red Bailey igår, sen hockey med mamma och pappa. Taif tog grislaget Skåre med 4-1! så jävla fint.

Idag är ingen bra dag, jag är förbannad och vill helst bara hem och lägga mig i sängen och sova.
Men, man kan inte alltid få som man vill.. Snart mentor, och det lär ju bli lika oseriöst som vanligt, sen hälsopedagogik och historia.

fyfan!

Jag finner inga ord, hur kan människor sjunka så lågt att man kan göra något sånt här?
Jag vet att det va längesen och ni säkert hört talas om det, men jag kan inte förstå det här.
Åhh, jag blir så förbannad!






Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet.
John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar.
Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien.
Johns stora intresse är kanot,
och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön,
ett populärt tillhåll för traktens ungdomar.
Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet.
Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor.
När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen.
Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden.
De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet.
De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått?
Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister,
har också sökt sig till sjön, till en annan udde. De har laddat upp rejält med öl och sprit.
De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar.
De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll.
Där kan ju finnas någon att bråka med. Femtonåringen sänds iväg som spanare.
Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar.
Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, t
ill och med hotat att döda honom.
I skolan går han under namnet Rambo. Ingen kan säga varför han bråkat med John,
kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven.
John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden.
Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra.
Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker.
Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John,
och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull. John ska säga att han älskar nazister.
Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd.
Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet.
Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom,
ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån.
Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick.
Den irrar oupphörligt fram och tillbaka. Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för
att i  möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer.
Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet.
Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.
Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden.
De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker.
John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte.
I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag.
Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar.
Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag,
bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld.
Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister.
Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla.
Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare.
Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom.
De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka,
men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart.
Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer
att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder.
Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka,
och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören.
Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen
nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land.
Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå,
eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer?
Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner.
Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden,
men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar.
Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker.
Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt.
Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan.
Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom.
Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte,
han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå.
Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter,
släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom.
Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten.
De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett.
Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra.
En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången.
Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten,
misshandlad till oigenkännlighet.

Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff.
Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år)
och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil.
Sedan sparkades lyktor och blommor sönder.
Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Hemma från stallet!

Sitter och lyssnar på musik, snart blir det Idol och sen Hollywood Fruar.
Godnatt  <3

Jag har inte hunnit blogga nåt idag och hinner egentligen inte nu heller. Efter tre timmars pluggande i sträck tog jag mig en liten paus nu. Missade till och med idol, och tro mig då är det fan illa!
Det går framåt, men aldrig att jag kommer klara det här. Jag försöker, jag vill att det ska gå bra men tyvärr är det nog kört.

Ska lägg mig och läsa på lite till sen får de va nog, vilken människa kan lära sig över 100 sidor på en kväll, och dessutom komma ihåg allt dagen efter !?
Jag får faktiskt skylla mig själv lite, vi har haft förjävla mycket i skolan men hade allt kunnat titta lite på det här också.

Hur som helst, tack för mig.
Godjävlanatt !