Stressen gör mig galen!

Allt är åt helvete idag, jag har gråten i halsen och känner att jag borde ligga och sova vid den här tiden idag och inte sitta uppe och glo.
Jag är trött, jag är ledsen och så besviken på mig själv... Det är ett evigt tjatande om mina smärtor hit och dit, men nu börjar det ta mig fan bli allvar. Har haft ont i magen till och från sen i somras då jag hade körtelfeber och nu har jag fått nog, har det inte gått över inom nån vecka är det dags att kolla upp vad det egentligen är.
Pappa säger att det har med min stress att göra, har alltid vart en sån person som ska va me på allt och finnas till för alla osv.
Min kropp pallar inte med det längre, hoppas verkligen inte detta är början på något som kallas magsår. Blir så besviken på mig själv, varför lär jag mig aldrig att säga nej till andra, varför lär jag mig aldrig att sätta mig ner och ta ett djupt andetag. Jag vill så gärna, men ändå finns det någon jävla energi inom mig som går över till en inre stress.
Det låter helt cp och jag har egentligen ingen aning om varför jag skriver ut allt här, men jag har haft nån konstig period ett tag då jag hittar fel överallt och det är just då det är som skönast att dela med sig av sina känslor.

Jag har skolan, jag har min häst, och ändå är jag så otroligt stressad? Ni undrar väl varför just jag är så stressad, jag har ju inte mer och göra än någon annan? Men jag kan känna en inre stress och jag har en liten aning om vad det kan bero på, prestation. När jag gör något, vill jag göra det så bra som möjligt, jag kan inte inse att alla gör misstag och att man inte alltid lyckas till hundra %. Jag erkänner, det är nog så. Om man aldrig erkänner vad problemet är kommer det heller aldrig gå att lösa.
Så kanske ska man minska kraven på sig själv, lära sig att kunna säga nej till andra ibland och kanske va försöka va ifrån stallet nångång ibland?
Det här med stress är så ruskigt vanligt i dagens samhälle, och vilken 17-åring ska behöva lida av dålig stress redan nu? Jag tänker iallafall inte göra det, jag ska bättra mig.

Nu tänker jag sluta innan det här inlägget spårar ur och går åt ett helt annat håll.
Ska lägga mig i sängen nu, sömn är nog det bästa som finns!


Jag hör av mig imon vänner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0