FAAAAAAAAN vad allt ska vara jobbigt nurå, alla motgångar gör mig så jävla ledsen och svag, samtidigt som jag lär mig hantera vissa situationer och bli starkare. De senaste veckorna har vart hela förjävliga, med allt. Verkligen allt har vart jobbigt, så i dom här lägerna vet jag inte vad jag hade gjort utan familj/vänner.
Folk märker så väl på mig när det är något speciellt som hänt eller om man är nere eftersom jag vanligtvis är så otroligt sprallig och glad.. Men det är väl så, att någongång kommer vändningarna och man måste lära sig det oxå.

Det finns så mycket jag vill säga och skriva, men jag stannar där. Jag vill så mycket, det finns så mycket tankar och känslor nu som jag håller in. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är förvirrad och så jäkla besviken.
Inte på det som hände, på hur situationen har blivit i efterhand.

Önskar man kunde trycka på en knapp & allt blev som förr ?