Just nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Så pinsam, så omogen. Och framförallt så jävla feg. Jag säger inte detta för att jag på något sätt egentligen bryr mig om sitatuonen utan det jag bryr mig om är dig och hur du kunnat vara såhär. Det gör SÅ ont, du kommer aldrig fatta vad du gjort och vem du varit. Aldrig. Trodde man kunde begära en ursäkt men inte ens det.
Påstår inte att jag är bäst i världen men vissa människor förstår man sig inte på ibland, från att ha vart den bästa till den sämsta. Jag vet inte vad jag ska säga, så otroligt konstigt beteende. Vi sa att vi alltid kommer finnas där och jag önskar att jag fortfarande kunde säga detsamma, men du sabbade det. Jag kommer aldrig aldrig mer finnas för dig, aldrig. Grejen är att jag hade kunnat förlåta dig för den du vart om du ångrat dig, om du bett på bara knän men aldrig som det ser ut nu.
För fan, svälj din stolthet och kom ner på jorden nångång. Du är bara pinsam!

Tänker inte ödsla all min tid på att skriva ner hur mycket du sjunkit i mina ögon för du kommer aldrig förstå det ändå, det är tyvärr sant. Men det är så det är nu och jag tycker det är riktigt riktigt tråkigt att se hur du förändrats.
Jag är stolt att jag aldrig gick så långt som du gjorde och att jag faktiskt står här idag med båda fötterna på jorden och blivit så mycket bättre.

Det här är det mest smärtsamma jag gått igenom, men jag vet att jag blivit så jävla stark och jag vet att jag kommer hata mig själv om några år för att jag la denna tiden på någon som fick mig att må så dåligt.
Jag kan nu strongt säga det jag hela tiden fått höra från andra; Jag är för bra för dig